Onsdagen den 28 maj samlades vi i Bruksrestaurangen i Hälleforsnäs för årets andra kulturfrukost. På scenen samtalade Silvia Kakembo med samtalsledaren Ann De Jonge om det svenska föreningslivet – dess styrkor, utmaningar och framtid, och kom med konkreta tips på hur man bygger engagemang och vitaliserar sin förening.
Silvia inledde med att slå hål på den utbredda föreställningen om att föreningslivet och det ideella engagemanget minskar i vår individualistiska tid. Forskning visar att det faktiskt inte stämmer – engagemanget har legat stabilt sedan 1992 när man började mäta*. Samma forskning berättar också att ungefär hälften av svenskarna är aktiva i någon förening, och att 35 % av de som inte är engagerade idag kan tänka sig att bli det. Det finns med andra ord stor potential att väcka nytt engagemang.
Silvia menar att individualismen inte behöver ses som ett hot för föreningslivet eller engagemanget – tvärtom kan den vara en drivkraft. Ett engagemang kan definiera oss, stärka vår identitet och vår plats i en allt mer komplex och föränderlig värld. Många vill vara personer som gör skillnad, och föreningslivet erbjuder en plattform för det. Som exempel nämner Silvia rörelsen ”Vid din sida”, som utvecklats från soppkök till en stor rörelse där många gick samman och engagerade i att stötta utsatta äldre.
Men föreningslivet behöver anpassa sig. Styrelserekrytering är en av de största utmaningarna i många föreningar men Silvia menar att det är vanligt att föreningar kör fast i ”styrelse-tänket” – idén att föreningen står och faller med styrelsen, inte medlemmarnas engagemang.
Det man i sådana situationer bör tänka på är att gå in i en styrelse är ett stort steg för många. Har man inte erfarenhet av styrelsearbete vill man ogärna ta på sig helhetsansvar det första man gör. Är man dessutom mitt i livet med barn, jobb och skola så är steget extra långt.
Därför behövs flexibla vägar in som arbetsgrupper, projektroller och tydliga uppgifter. Silvia vill att vi tänker på föreningen som en lök där lökens kärna är styrelsen, följt av aktiva medlemmar, passiva medlemmar och ytterst supportrar och följare.
För att växa bör föreningar rikta sig till de yttre lagren och skapa ”plantskolor” för styrelsearbete genom att bilda arbetsgrupper och att tydligt kommunicera vilka utvecklingsmöjligheter som finns.
Man kan också studera alternativa sätt att organisera sig på, som t ex Rebellmammorna som har en platt struktur där alla får vara med. Samtidigt krävs balans mellan öppenhet och struktur för att skapa långsiktig hållbarhet.
Men hur ska man jobba för att nå de yttre lagren i föreningslöken? Sylvia betonar att i ett fragmenterat medielandskap är det viktigt att föreningar är tydliga med sitt syfte. Ett starkt varumärke bygger på att man vet vad man brinner för – och vågar visa det. Det är också viktigt att föreningar speglar sin målgrupp och skapar en välkomnande kultur där alla känner sig inkluderade.
Med minskade offentliga bidrag behöver föreningar tänka nytt kring finansiering. Sponsring, mecenater och samarbeten med företag kan vara vägar framåt – särskilt om det finns ett gemensamt intresse. Den typen av stöd är dock lättare att få till specifika evenemang än till löpande verksamhet.
Avslutningsvis betonades vikten av att göra något – även om det är litet. Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något. Det är genom dessa små handlingar som vi tillsammans kan forma en ljusare framtid.
*Johan von Essen, Marie Cederschiöld högskola.