Vi fortsätter berättelsen om kulturens platser i Sörmland. Den här gången har vi svängt förbi Skeppsta hytta, en kreativ mötesplats där glaskonst och dans samexisterar och berikar varandra.
Det är en ovanligt varm dag i slutet av mars som jag rullar in på grusplanen nedanför den gamla folkskolan i Skeppsta som ligger strax utanför byn Blacksta, längs en av väg 223s allra vackraste sträckor. Här möter jag flamencodansaren Pia del Norte, glaskonstnären Ebba von Wachenfeldt och hennes livskamrat Torleif Söderlund och Vi går upp mot glashyttan som huserar i den nyare av de två skolbyggnaderna. Här och var längs vägen glimmar det till av glaskonst bland grenarna i buskar och träd.
Den här dagen är det lugnt och stilla på skolbacken, annat är det när säsongen dragit igång i maj. Skeppsta hytta är ett populärt besöksmål men också en kreativ mötesplats för skapande människor. Vi passerar genom butiken där hyllorna är fyllda av Ebbas glas i asymmetriska, organiska former i regnbågens alla färger och fortsätter in i den stora och ljusa hyttan där glasugnarna vilar i väntan på sommaren.
Ebba och Torleif har bott och verkat på Skeppsta sedan drygt 20 år tillbaka. Att de lämnade livet i storstaden för landet berodde på en längtan hos Ebba efter ett sammanhang där hon kunde kombinera sitt hantverk med personliga möten. Det kan kanske låta en smula paradoxalt, detta att flytta ut på landet för att träffa folk, men det var framför allt kvaliteten i mötet hon sökte, en djupare relation mellan hantverket och människan.
– Det blir något annat när man som besökare måste ta sig till en plats för att uppleva något. I en stad blir det mest att folk passerar förbi, sticker in huvudet i hyttan och säger ”oj, här var det varmt” och går vidare. Här i Skeppsta uppstår riktiga samtal.
I hyttan tar hon emot både grupper och enskilda besökare som vill prova på att arbeta med glas. Besökare är alltid välkomna att komma in och titta på när glaset blir till. Oftast är de flera som arbetar på golvet framför ugnarna. Under högsäsong har Ebba alltid en anställd assistent och även en gästande utländsk glaskonstnär i ett working in residence-samarbete. Nytt för i år är att hon kommer dela hyttan den finska glaskonstnären Iita Villiina Jaakonaho.
– Det är så fascinerande att betrakta dem när de arbetar här inne. Det är ett liksom organiskt flöde av rörelser på en liten yta, som att se en dansföreställning, kommenterar Pia.
– Jag brukar säga att vi båda har eldiga yrken!
Kanske var det därför de fann varandra i konsten, glaskonstnären och flamencodansaren. De träffades på en kulturkväll på Skottvångs gruva för några år sedan när Pia och hennes livspartner precis skaffat ett sommarboende i trakten. Mötet ledde fram till en inbjudan att komma och bedriva kursverksamhet på Skeppsta i både flamenco och yinyoga, en annan rörelseform som Pia också bemästrar.
– Jag tänkte först ”Vem i hela friden skulle vilja komma och dansa eller gå på yoga här ute?” men det visade sig inte vara några som helst problem. Nu har jag fler klasser här än i Stockholm.
Vår rundvandring fortsätter in i den äldre av de två skolbyggnaderna. På bottenvåningen har den gamla gymnastiksalen blivit konstgalleri som under sommarhalvåret hyser utställningar av både lokala, nordiska och internationella konstnärer i en bredd av uttryck, om än med en liten övervikt mot glaskonst. En sak man slås av när man kollar igenom listan på tidigare utställare är mängden finska namn.
– Jag har en varm relation till Finland och många kontakter där. Jag gillar finländare, de är raka och lätta att jobba med, säger Ebba och ler mot Pia del Norte, vars efternamn till vardags är Pohjakallio.
Vi går upp på övervåningen och in i danstudion Svängrum – ett stort, ljust rum med utsikt över fälten. Genom ett bidrag från kulturrådet har man kunnat bygga ett dansgolv med rätt underlag och svikt. Utöver dans- och yogaklasser används Svängrum för residensverksamhet där dansare och andra scenkonstnärer från när och fjärran kommer för att bo och arbeta utforskande. Residenstiden brukar avslutas med en föreställning för en liten inbjuden publik bestående av folk från trakten och andra intresserade. Pia berättar om magiska publikmöten där känslor och tårar flödat fritt. Och om spontana dansimprovisationer ute på ängen.
– Den här platsen gör något med de som kommer hit och arbetar här, och jag ser det även på mina kursdeltagare, de har en tendens att dröja kvar efter avslutat pass, menar Pia.
– Lugnet här ute gör att man tillåter sig att bara ta emot. Och närheten. Det blir en renare, mer sann kommunikation, menar Ebba och fortsätter: – Det uppstår väldigt givande samtal när vi sitter här ute på gården på sommaren och äter lunch tillsammans, vi som arbetar i hyttan och gänget som arbetar i Svängrum.
– Det här är en plats för lärande! Vi bygger vidare på skoltraditionen på det viset, sammanfattar Torleif.
Skeppsta hytta är öppet för besökare under sommarmånaderna, se mer info om det här. För den som är intresserad av residensverksamheten och lokalen Svängrum hittar kontaktuppgifter här.