Det var en riktigt regnig oktobermorgon som ett 40-tal personer samlades för kulturfrukost på Salong Central i Gnesta. Sittandes mitt i scenografin för Långsjö Teaters omställnings-uppsättning The Village tog frukostgästerna del av en föreläsning med Per Olsson, docent och biträdande forskningschef på Stockholm Resilience Center (SRC) om hur konsten och kulturen kan bidra till klimatomställningen.
Per inleder med att berätta att han växte upp i Arvika och att han under ungdomsåren höll på med musik och kultur i olika former vilket följt med honom in i yrkeslivet där han forskar på hur vi gör omställning och hur konsten och den kreativa sektorn kan hjälpa oss att förstå och ta till sig vad omställning är och kan innebära.
Han klargör utgångspunkten för sitt arbete och denna föreläsning: Mänskligheten och planeten befinner sig i ett kritiskt läge. Vi håller oss inte inom de gränser som planeten klarar av när vi producerar och konsumerar. Människan har pressat gränserna för ekosystemen till den grad att man skapat stora risker, på kort sikt sociala och ekonomiska, på lång sikt kvarstående miljömässiga risker som inte bara drabbar människan utan allt liv på jorden.
Det krävs med andra ord en fundamental omställning av hur vi lever våra liv. Många har plockat upp detta och jobbar med det i sin vardag – det offentliga, näringslivet, sociala rörelser – där många är genuina i sin strävan efter att nå omställning.
Men nu sker en backlash där vi kan se en tydlig demokratisk tillbakagång i världen och i samband med detta en radikalisering och politisk polarisering kring frågan om omställning.
I denna backlash riskerar de transformationer som pågår att spåra ur. Så hur fortsätter vi på den omställningsbana vi behöver hålla oss på i denna tillbakagång?
Omställningsont
Per lyfter två viktiga kapaciteter för att navigera omställning – innovation och utfasning. Hur vi både måste vara barnmorskor för att föda det nya och hospicearbetare för att låta det gamla dö med värdighet. Det sistnämnda är utmanande – särskilt om man ska ställa om snabbt. Omställningen som industrialiseringen innebar hade 150 år på sig medan vi har kanske 5 år. Utfasningen är av förklarliga skäl väldigt känslosam. Inom omställningsforskningen kallas det Transition pain, ”omställningsont”.
För vad händer med de människorna inom exempelvis fossilindustrin vars arbeten måste fasas ut? Att riskera att förlora sitt jobb är för många det samma som att förlora identitet vilket leder till sorg och ilska. Ilskan kan bli till hat och som blir till hot, vilket forskning på män i dessa situationer visar – destruktiv maskulinitet driver på backlashen.
Så hur hanterar vi detta? Hur tar man hand om de som känner sig som förlorare i omställningen?
Att mötas jämlikt
Demokrati är grundläggande förutsättning, enligt Per. Sedan gäller att skapa platser för samtal och då rent fysiska platser, inte på sociala medier eller liknande. Stockholm Resilience Center har genomfört många medborgarråd och forskningen har visat att rådens viktigaste roll kanske inte varit att leverera förslag till politiker – politiker plockar väldigt sällan upp det som levereras – MEN om man designar rådet så det är ett tvärsnitt av Sverige så är det en fantastisk plats för att ha ett samtal som utgår från någon typ av värdighet.
Det finns en enorm styrka i att tillåta olikheter, menar Per och berättar att formen för den här typen av samtal har utvecklats på bland annat Irland, i Rwanda och Sydafrika där konflikterna är oerhört djupa. Framgången har varit att hitta språk för att behålla värdigheten och bygga tillit. Nästa steg i samtalet är att våga lyfta det som skaver och klara av att stanna i det. Det kräver att mötet är bra faciliterat.
Men hur får man människor att mötas i svåra samtal om de befinner sig i fundamentalt olika läger och ståndpunkter? Går det att hitta strategier för detta? Det är här Per och hans kollegor menar att kulturen kan spela en viktig roll.
Kulturens, konstens och den kreativa sektorns roll i omställningen
SRC arbetar med konstbaserade metoder i flera projekt. Ett har gått ut på att hantera en konflikt i Sydafrika som rört problem med babianer i urbana områden – där har man skapat en teaterföreställning om problemet där polariserade åsikter och ståndpunkter lyfts upp. En teaterform som kallas ”empathy theatre”.
I en konflikt är det ibland svårt att gå in och bara prata och ställa frågor men när man använder teater eller musik som kan fånga upp känslor och åsikter kan man komma framåt för att nå ”the unspeakable”, menar Per.
I Pers och hans kollegors forskning kring hur vi ska förstå, ta till oss och genomföra omställningen har man arbetat med konstnärer på olika sätt, t ex för att förstå vår användning av platser, för att ta fram olika framtidsscenarier och ställa frågor om vem som får vara med och fantisera om vår framtid.
Per nämner också några aktuella projekt han varit delaktig i: Greentopia på Way Out West där musikbranschen för samtal och delar erfarenheter kring hållbarhet i en bransch som har ett stort klimatavtryck och Bob Hunds matvagn ”Istället för Bob Hund: MATVAGN” där bandet ville erbjuda klimatsmart, hälsosam och beredskapsmässigt bra mat, men framför allt vill han lyfta arbetet med Strange attractors, ett projekt (och numera även ett skivbolag) som utforskar hur kulturupplevelser kan göra oss mer emotionellt mottagliga för svåra frågor.
Arbetet har bland annat resulterat i en konsertserie med den legendariska amerikanska stråkkvartetten Kronos Quartet och olika kända soloartister där musiken blandats med uppläsning av vittnesmål från olika close encounters – situationer där världen stått på randen till kärnvapenkatastrof. Konserter framfördes i Stockholm och på ett möte i Chicago för Nobelpristagare engagerade i förhindrandet av kärnvapen. I slutet av mötet, där man stött och blött formuleringar och tekniska frågor i ett policydokument, kastades deltagarna in i en konstupplevelse som blev väldigt emotionellt omvälvande och som gav en slags djupare förståelse för frågan, vilket också påverkade de fortsatta samtalen.
Ett citat av Per får avsluta denna sammanfattning:
– Fakta räcker inte, vi behöver musik, historieberättande och konst för att känna tyngden av dessa existentiella risker och för att beröra vår gemensamma mänsklighet.
Sista bilden: Per Olsson i samtal med Långsjö teaters Magdi Winnerstam
Litteraturtips från Per
- The global risk report 2024 – en rapport som släpps årligen och som sammanställer risker som rör klimatet inom 2 och 10 år.
- Hospicing modernity – Facing Humanity’s Wrongs and the Implications for Social Activism – Vanessa Machado De Oliveira
- Dignity – Its Essential Role in Resolving Conflict – Donna Hicks
- Facilitating breakthrough – How to Remove Obstacles, Bridge Differences, and Move Forward Together – Adam Kahane